Mannen som jag träffade, visade sig inte ha känslor för mig men ändå så får jag inte i hop mattematiken i det hela.. Om man inte har känslor för någon varför gråter man hejdlöst då? Skriver ett sms när man är halvvägs hem: "Jag bara gråter o gråter men vet inte varför, helst av allt vill jag bara be dig komma tillbaka!!!" Han mår psykiskt dåligt till o från och jag tror att han är livrädd för att få det riktigt bra o straffar sig själv bara för att den kärlek han en gång hade bara lämnade honom utan att ge en riktig förklaring varför o efter henne så har han haft ett flertaliga tjejer som kommit och gått. Hans närmsta vänner har sagt att jag är bra för honom men det är ju han som fattar besluten. De har sagt åt honom att för en gång skull har du träffat en smart tjej men framför allt en som tänker..

Visst gör det ont i hjärtat att han påstår sig inte vara kär i mig som han borde men man klandrar sig själv för det gick för fort fram och jag ville ha svar som han inte kunde ge mig och jag fortsatte pressa o såg inte signalerna.

Värsta är att ca en och en halv vecka efter uppbrytandet sitter här i hans hus. Plågar mig själv. Trodde jag skulle fixa det men tydligen inte. Det är inte så mycket känslorna för honom eg. utan allt jag gjort med hans hus. Målat, städat.. allt som sagts och gjorts från hans sida som fick mig att tro annat.

Planerade lite för framtiden. Jag var tvungen att ifrågasätta varför planerar man för en framtid om man inte har känslor för någon? Jag vet att jag skulle då inte gjort det. Hans svar var att det gör man per automatik då du faktiskt varit mer här än Han har gjort mig mer illa med det verbala som satt sig i minnet på mig. Jag har väldigt bra minne, tyvärr! Känslomänniska som man är.. Det är inte alltid lätt. Jag borde göra en riktig rannsakan av mig själv. Blir ju överkörd varje gång pga att jag är för snäll, ställer upp på den man tycker om till 110%. Han är en bra kille innerst inne (nej, jag låter inte mina känslor tala i det här fallet!!!) men tyvärr för mycket psykiska problem som han väljer att blunda för. Han kommer aldrig komma vidare om han inte tar tag i det som är jobbigt. Ingen mer än han kan göra den förändringen. Man kan komma med råd men då tycker han man är jobbig. Dricker varje helg, fredag o lördag och när han väl dricker o har druckit mycket så får han oftast dippar o säger saker om hans liv som man inte vet för då skiter han i hur allt slutar o tror att jag ska bli sårad av sådant som hänt i hans förflutna. Jag vet själv har varit deprimerad själv en gång i tiden. Jag vet att jag har det bättre utan honom men något håller mig kvar här, vad vet jag inte..

När man väl träffar en bra kille o det skiter sig så undrar man vad i helvete man gör för fel så en rannsakan ska göras helt klart av mig själv!! Har ju varit singel i lite över 2 år med vissa små romanser så jag har då definitivt inte brådis..  Usch, nu kom jag av mig o märker att jag upprepar mig men orkar inte redigera texten så ni får ha överseende med detta!   

Nåväl.. ska inte röra till det mera men ska försöka bli mer aktiv med att skriva.. för jag märker att många stenar lättar från bröstet när jag väl gör det!!

Ha det bra mina få trogna läsare!!

Kram till den som behöver en! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi träffats i 2 veckor stort sett varje dag förutom när han var på kryssning. Kändes skönt att få vara ifrån varann. Lite rädd att jag lurar mig själv och att han lurar mig. Man har ju en del i bagaget som gör att man hela tiden letar varnin...

Livet leker just nu även om det är lite sorg i hjärtat med den dejt jag dejtar nu.. På måndag gäller det för honom.. Opererar sig o blir steril.   Lite ledsamt är det allt men vissa saker överväger mer oxå. Jag har ett barn sen tidigare från ett anna...